Fostran

Hamnade i djupa diskussioner i dag på lunchen med en av de som jobbar på samma kontor som David. Om vilket tungt ansvar jag ändå kommer att ha som lärare, vilken makt och vilken viktig uppgift i samhället det faktiskt är. Satt också precis och läste lite artiklar på nätet om att barnen går på dagis för många timmar och att moderaterna nu har kommit med ett förlag om att alla barn ska vara max 40 timmar per vecka på dagis och att de också ska ha 5 veckors semester per år. Jag tycker inte om att hålla med moderaterna men på ett sätt har dom verkligen rätt, så som samhället ser ut i dag så handlar det bara om jobb, pengar, karriär och tid .... alla är så stressade och prioritet nummer ett är oftast karriär. Vad händer då med barnen, jo de blir (varken de vill det eller ej) uppfostrade av förskolan, skolan och samhället, för föräldrarna har ju inte tid, de måste ju jobba.

När jag var liten så var min mamma hemma varje fredag, vilket jag inte är helt säker på att jag uppskattade när jag var yngre men kan nu se tillbaka på det som något jag gillade, att komma hem på fredagen, mamma hade städat å det luktade säkert nybakat i köket:) Känns som att det fanns mer tid då, eller så är det bara så att jag har vuxit upp och inser att livet faktiskt inte bara handlar om lek och att man inte alltid har någon som tar hand om en, vem vet?

Men att återgå till ämnet, så känns det som ett väldigt viktigt uppdrag att vara lärare. Läste också en artikel i skolan i veckan som handlade om att skolan ängnar så mycket tid att fostra barnen så att själva lärandet av ämnen och liknande fungerar mer i form av läxor än något man gör på skoltid. Genom detta blir jag lite rädd, funderar på om jag verkligen klarar av detta tunga arbetet i typ 40 år, men blir nog mer rädd när jag inser vilka puckon det är som går på lärarprogrammet och hur många det är som glider igenom skoltiden och i många fall inte alls passar som lärare.(absolut inte alla, men tyvärr för många) detta gör mig faktiskt lite rädd för framtiden, har mött på många under mina 2 år som jag absolut inte skulle vilja att mina barn har som lärare, och jag hoppas verkligen att detta aldrig inträffar!